Arkiv
Fiona Tan
BALTIC ART CENTER VISBY
21 MAJ – 4 SEPTEMBER 2005
Fiona Tan är internationellt uppmärksammad för sina film- och videoinstallationer som undersöker hur västerländsk etnologi gör anspråk på att stå för en sann bild av historia och verklighet. Hon är född 1966 i Indonesien med en kinesisk far och en brittisk mor, uppvuxen i Australien och sedan utbildad i Holland där hon bor och arbetar. Fiona Tans konst har ofta tagit sin utgångspunkt i kolonialismens voyeuristiska sida. Det exotiska som en pikant krydda, en lustig men mindre värd avvikelse från den självklara västerländska normen. Men lika mycket som verken speglar en kolonial historia undersöker de filmens historia och språk. Efterhand har de också rört sig bort från tydligt globala frågor om identitet och etnicitet, och istället kommit att handla om hur vi speglar oss i varandra på ett mer allmänmänskligt plan.
Som ett permanent konstverk för Stadshuset i Oslo använde hon vanliga människors fotoalbum som arbetsmaterial och för Documenta i Kassel visade hon filmade porträtt av alla slags människor från Berlin. Det nya verket ”Correction” visar hundratals porträtt av fångar och vakter filmade på fängelser i USA, och uppmärksammar de som samhället helst håller utom synhåll.
Fiona Tan har varit IASPIS stipendiat i Stockholm, är aktuell med utställningar på Tate Modern i London och MCA i Chicago. Sommaren 2005 visas hennes arbeten på BAC i Visby.
Bilderna är hämtade ur verket Saint Sebastian (2001) som dokumenterar den årliga Toshiya ceremonin i Kyoto, Japan, en festival som firar övergången från barn till vuxen. Ceremonin har hållits iSanjusangen-do templet i över fyrahundra år, och innehåller bågskytte som inte enbart handlar om att skjuta prick utan även ett sinnestillstånd där bågskyttarna eftersträvar ett mentalt ”flyt” i sitt skjutande.
Fiona Tans arbete referar till de europeiska upptäcksresande som utforskade världen och återvände med antropologiska filmer. Sankt Sebastian återfinns i den västerländska kristna traditionen, och namnet uppmärksammar konstnärens och åskådarens kulturella utanförskap som observatörer av denna ritual som aldrig förut har dokumenterats.
