Arkiv
Darius Mikšys
Darius Mikšys är född 1969 i Kaunas. Sedan 1991 bor han i Vilnius.
VISBY STICH – planerat projekt för BAC
Hur kan ett förlängt liv kännas?
Med hjälp av tekniken kommer mänskligheten snart (förhoppningsvis) att ha extra tid, med en förväntad livslängd betydligt längre än nu.
Kommer detta att kännas lite som en lång semester eller kommer det att bli en mardröm av uttråkande upprepning? Är det möjligt att spendera mer tid på lärande? Om så är fallet, vad händer om de gamla kunskaperna och minnena försvinner för skapa utrymme för nya kunskaper? Kommer ett oändligt lärande att vara möjligt? Påverkar det vår sociala struktur? Är det möjligt att testa effekterna av ett längre liv på människors minne och sociala beteende?
Målet med projektet är att skapa ett litet nyckelhål i minnet för att se bakom ”tidsdörren”, att se mot både det förflutna och framtiden. Det skall fungera som ett bakvänt uppskov (procsrastination), att i dag göra det som är normalt skulle göras om 60 eller 100 år. Att göra detta under två månader kommer erbjuda en ”shunt” mellan två tidpunkter: en punkt i nuet, en annan i en avlägsen framtid. Detta är ett experiment. Under residenset kommer en imaginär, andra punkt (i en avlägsen framtid) att bli tydligare, och i slutändan kommer en typisk effekt av ”före och efter” att uppfattas av subjektet och vittnena.
Under två månaders residens i Visby gör jag en ansträngning för att lära mig spela dragspel. Syftet är att lära mig spela tillräckligt bra för att kunna fortsätta öva på egen hand, och så småningom att bilda en enmans dragspelsorkester som kallas ”Visby Stitch”.
Denna idé är tillägnad ”Biosphere 2”. Ett experiment som utfördes i Arizona öknen 1991–1994.
Hur kan du veta om de saker du tycker om verkligen är bra?
Oavsett hur oattraktivt något verkar vara nu, kan din inställning ändras och vändas upp och ner. Är det någon som känner till en situation när man börjar gilla mat, leksaker, filmer, böcker eller andra saker som är bekanta men som man tidigare helt ogillade? Förklaringen är enkel – ibland kan man behöva mer tid att förstå för att kunna ta till sig det väsentliga. Ibland behövs en annan, bättre version av dig. Det du ogillar och det du är dragen till byter position, alternativen ändrar strategi, och världen vänder sakta och avslöjar sin spegelvända bild.
Om man antar att du förr eller senare antagligen kommer att tycka om det du nu ogillar för tillfället, är frågan: är det mödan värt att tycka om saker och ting i förväg?
Nyheter tvingar sig att vara omtyckta (eller, nyheter tvingar dig att gilla dem), eftersom det är det enda sättet för dem att överleva. En sådan ”tvingande modernitet” skulle kunna tillämpas inom ett antal områden t.ex. konst. Konsten är knappast innovativ, för om så vore fallet skulle den vara oigenkännlig som konst, och troligen skulle den inte kännas igen över huvud taget – och då inte överleva. Om den inte skulle vara gillad sådan som den är.
Så finns det en kategori av saker som måste gillas, andra saker kan man välja att gilla eller ogilla. Därav följer frågan: är det värt risken att lägga något åt sidan för att gilla det senare?
Texten skrevs för en performativ läsning på Structures of nothing, ett workshop-event av Jennifer Teets på Sutro Baths, San Francisco. (2009)
En kort biografi:
Darius Mikšys har deltagit i många projekt t.ex. ”PR 04” i Puerto Rico, den 16: e biennalen i Sydney, den 9:e Lyon Biennalen, Performa 09 i New York. Från hans praktik kan nämnas: videodokumentation från Parapsychology Fair i Vilnius Sports Palace där han organiserar möten mellan konstnärers föräldrar, försäljning av en tom flaska parfym på e-bay, procrastineringsföreläsning On procrastinating, föreläsning förhala, han föreslår ett ABBA-museum i Qantas plan för Tempelhof flygplatsen i Berlin och inrättande av Vilnius Cricket Club.
Darius Mikšys kommer att vara på BAC under april och maj. Han har blivit inbjuden till BAC som en del av Artist-in-Residence programmet för nordiska och baltiska konstnärer finansierat av Nordiska ministerrådet.